Kalvarnas motståndskraft
21. Juni 2024 — Allmänt, Utfodring av kalvar, Kalvskötsel, Kalvskötsel — #Djurens väl
Främjandet av kvigkalvars motståndskraft är viktigt för deras sunda utveckling, deras överlevnadsförmåga och den framtida mjölkavkastningen.
Wikipedia beskriver motståndskraft [1] hos människor som en process med anpassningsförmåga, där personer reagerar på problem och förändringar genom att anpassa sitt förhållningssätt. Denna process omfattar:
- de utlösande faktorer som kräver motståndskraft (t.ex. trauman eller stress),
- de resurser som främjar motståndskraften (t.ex. känslan av egenvärde, positiv livsföring, stöttande social miljö) och
- erforderliga konsekvenser (t.ex. förändringar i uppträdande eller inställningar).
Inom ramen för bachelor-tesen ”Motståndskraft hos kalvar – påverkansfaktorer och deras betydelse” beskrev Jane Buchholz 2023 vid FH Kiel/Osterrönfeld denna tematik hos kalvar. Hennes målsättningar var att öka förståelsen för kalvars behov och intressen och att därur härleda möjliga åtgärder för att främja motståndskraften.
På många gårdar är kalvförlusterna nämligen alldeles för stora! Det leder till både ekonomiskt tapp och till negativa djurskyddsrättsliga förhållanden. Så vad behöver man göra för att minska förlusterna på bästa möjliga sätt? – En lösning kan vara att stärka motståndskraften för friska kalvar på lång sikt.
Artikelinnehåll:
Vad innebär motståndskraft hos kalvar?
Som motståndskraft betecknas förmågan att hantera stressfaktorer, sjukdomar och andra utmaningar och att återhämta sig för att upprätthålla normal utveckling och hälsa. Motståndskraften kan ha effekt på kalvarnas välbefinnande, tillväxt och produktivitet. En granskning av deras naturliga uppträdande kan utgöra en god start när man vill öka medvetandet om kalvars specifika beteenden.
Kunskapen om kalvars naturliga uppträdande gör det möjligt att skapa förhållanden som svarar mot deras behov och krav. Det kan bidra till djurens välbefinnande och leda till friskare kalvar som är motståndskraftiga mot stress. Om kalvar växer upp i en miljö som ligger nära deras naturliga anspråk kan de hantera stressfaktorer på ett effektivare sätt. Det kan förbättra deras förmåga till anpassning samt deras motståndskraft mot sjukdomar och påverkan utifrån.
Fysiologisk motståndskraft
Stärkandet av kalvarnas motståndskraft börjar inte med födseln. Moderns sin-fas påverkar också. Den optimala försörjningen med näringsämnen, kontrollen av kroppsstatus samt en så stressfri hantering som möjligt är av stor betydelse.
Födseln skall skötas med en konsekvent födselövervakning och komplicerade förlossningar undviks då på bästa möjliga sätt. Vid komplicerade kalvningar behöver dessa kalvar särskild omsorg så att de inte får långsiktiga negativa följdverkningar på motståndskraften.
Utfodringsadministrationen inom kalvhållning spelar en avgörande roll för djurens hälsa, tillväxt och prestanda. I synnerhet är en tidig utfodring med högvärdig råmjölk av betydelse. En anpassad råmjölksförsörjning är avgörande för utveckling av det passiva immunförsvaret. En balanserad utfodringsadministration bidrar till att kalvarna får de nödvändiga näringsämnena så att de kan utveckla sin optimala tillväxtpotential. En väl avvägd försörjning med energi, proteiner, vitaminer och mineraler är avgörande för kalvhälsan.
Till sin natur är kalvar känsliga för smittämnen innan deras immunsystem har utvecklats fullständigt. Därför kan smutsiga miljöer och dålig hygienpraxis drastiskt öka risken för infektionssjukdomar.
Psykologisk motståndskraft
Psykologisk stress kan skada både hälsan och kapaciteten. Förutom inverkan från stresshormoner och andra indirekta effekter på immunförsvaret kan ett infektionsförlopp även med direkt påverkan från stressfaktorer förändras till bakterier.
Hållningsbetingade stressfaktorer bör minimeras i syfte att skydda kalvhälsan. En ökad stresskänslighet kan leda till fler sjukdomar och svårare infektioner. Däremot kan en tidig grupphållning ha positiva effekter på kalvarnas uppträdande och utveckling, förutsatt att detta sker med rimliga hälsorelaterade åtgärder.
De allra flesta mjölkgårdar skiljer ko och kalv åt omedelbart efter födseln. Denna typ av avskiljning skall leda till att kalven upplever endast ringa eller ingen separationsångest. Men några positiva effekter genom kontakten med modern kan då inte byggas upp. En längre kontakt mellan ko och kalv kan främja kalvarnas tillväxt, i synnerhet under mjölkutfodringsperioden. En abrupt avvänjning av kalvar från deras mödrar kan vara förknippad med sociala och miljöbetingade stressfaktorer som kan få negativ effekt på djurens välbefinnande. Mervärdet av modersbundna system ligger i förbättrandet av djurskyddet för kalv och ko. Moderko-hållningen förbättrar djurens prestanda, i synnerhet utvecklingen och tillväxten för kalvarna, och kan reducera lantbrukarnas arbetsbörda. Risken för direkt sjukdomsöverföring, separationsprocessen mellan kalv och ko samt förluster av säljbar mjölk är dock akuta problemställningar.
En motståndskraftig kalvbesättning kan bättre hantera stressfaktorer, något som i sin tur kan minska risken för sjukdomar. Stärkandet av motståndskraften hos kalvar kan bidra till att främja deras hälsa, välbefinnande och produktivitet, och klart sänka den höga dödligheten i kalvhållningen.
Betoningen på motståndskraften som bedömningsmått för kalvuppfödning understryker nödvändigheten av att fokusera inte bara på kortsiktiga kapacitetstal utan även på kalvarnas förmåga till anpassning och återhämtning. Summan av alla de nämnda åtgärderna bidrar till att öka kalvens motståndskraft genom att hälsan och välbefinnandet främjas. Detta ökar både produktiviteten och lönsamheten både för kalvhållningen och den blivande mjölkkon.
Stort tack Jane, för överlämnandet av denna sammanfattning av din värdefulla bachelor-tes!
