Som idisslare kan nötkreatur i idealfallet använda foder som en källa till energi och protein. Men detta kräver ett fullt utvecklat förmagssystem med en välutvecklad våm. Efter födseln tar det upp till ett halvår innan de är helt mogna och kan visa sin fulla kapacitet.

Eftersom basfodrets smältbarhet fortfarande är låg för de unga djuren fram till dess är det viktigt med en god tillgång på kraftfoder. Därför finns det ofta en övertygelse om att endast lättsmält kraftfoder bör användas till kalvar. I själva verket säkerställer smörsyra och propionsyra, som är nedbrytningsprodukter av lättsmälta kolhydrater, en god utveckling av tarmludd i våmmen. Detta resulterar i en enorm ökning av ytan i våmmen och de flyktiga fettsyror som produceras under matsmältningen i våmmen kan absorberas optimalt.

Den nyfödda kalven kan bara utnyttja mjölkkomponenter. Enzymerna i bukspalten är anpassade för att smälta mjölkprotein och laktos (laktas och chymosin respektive kathepsin). Först efter 3-5 veckor förändras detta och matsmältningsenzymerna amylas för att smälta stärkelse och pepsin och trypsin för att bryta ner växtprotein börjar dominera.

Det är faktiskt först efter fyra veckors ålder som man ser att kalvarnas kraftfoderintag långsamt ökar. Vid intensiv utfodring (t.ex. ad libitum) kan detta ske ännu senare.

Det är dock vettigt att erbjuda kalvarna grovfoder redan under de två första levnadsveckorna. Kalvarna leker med den och vänjer sig redan vid fodrets lukt, smak och konsistens. Särskilt ett tidigt erbjudande av kraftfoder har en positiv inverkan på utvecklingen av enzymsystemet och främjar utvecklingen av våmmen i ett tidigt skede (se ovan). Genom att erbjuda hö i boxar, nät eller lekbollar uppmuntras kalvarna också att vara aktiva.

Det borde egentligen inte längre vara nödvändigt att påpeka vikten av det billigaste fodret, men man ser fortfarande stora brister i kalvarnas vattenförsörjning. Det kan handla om hygien eller helt enkelt om det faktum att det inte finns någon vattenskål framför många enskilda hyddor.

En sak är säker: Vi är inte bara juridiskt utan också etiskt skyldiga att erbjuda alla djur färskt vatten, även unga kalvar.

Kalvfoder och müsli är relativt dyrt. Frågan är därför när man ska övergå till ensilage (företrädesvis i mjölkkors högpresterande ranson). Svaret finns i början av den här bloggen: Kvigornas förmagsystem är inte fullt utvecklat förrän de är ungefär sex månader gamla. Därför bör åtminstone kraftfoder av hög kvalitet utfodras fram till dess. Man måste dock alltid ha djurens konditionering i åtanke. Men i allmänhet är det sant att kvigor kan och bör utfodras intensivt upp till sex månader för att uppnå höga vinster i denna viktiga fas av kalvens utveckling.

Övergångarna är viktiga. Det är svårt att utfodra ensilage i många kalvstallar på grund av deras utformning (dåligt med utrymme, ingen passage med foderblandningsvagnen etc.). Dessutom är det tveksamt hur man ska hantera överblivna foderrester, som det finns en hel del av i början av konverteringen. Det som har tagits in i förväg måste tas bort igen nästa dag.