Detta kloka citat av managementgurun Peter Drucker gäller för alla affärsområden och även för jordbruket. Men tyvärr fattas många beslut fortfarande på magkänsla.

Detta gäller även för kalvuppfödning: Målet om en daglig ökning på 800-1000 g accepteras av många uppfödare och eftersträvas ofta. Det är nu känt att kalvar som växer snabbare genom intensiv uppfödning också ger mer mjölk senare. Man kallar denna effekt för metabolisk programmering.

Men utan att väga kalvarna regelbundet kan man inte fastställa deras exakta tillväxt. Mindre än 12 % av gårdarna väger kalvarna i mjölkfasen. Endast 9 % av gårdarna väger kalvarna minst två gånger[1]. Detta innebär att 91 % av gårdarna inte fastställer kalvarnas dagliga tillväxt och därmed inte har någon information om kalvarnas individuella prestationer. Hur kommer dessa gårdar att fatta viktiga beslut om utfodringsstrategier eller urval av djur?

I den här artikeln får du veta mer om de olika metoderna för viktregistrering och deras fördelar för en lyckad kalvuppfödning.

Det finns i princip tre sätt att fastställa kalvarnas vikt:

1. Måttband
2. Mekaniska eller elektroniska djurvågar
3. Integrerade vågar i kalvammorna

[1] Egna enkäter i internationell undersökning med 424 företag (2016)

Det enklaste och billigaste sättet att registrera djurens vikt är att använda måttband som mäter bröstomfånget. Du kan enkelt läsa av vikten från en skala på måttbandet och anteckna den i boxkorten. Man bör komma ihåg att vikten naturligtvis bara är en uppskattning. Men om kalvarna mäts löpande med måttband flera gånger blir de framräknade ökningarna signifikanta.

Det är viktigt att man mäter flera gånger under dryckesfasen (vid födseln, efter 4, 8 och 12 veckor). Först då får du en fullständig bild av kalvens utveckling. Vikterna skrivs sedan in i boxkorten och jämförs med målen.

Vikten kan registreras mer exakt med hjälp av djurvågar. Även här är det viktigt att väga kalvarna flera gånger under uppfödningen. Värdena noteras på ett boxkort och jämförs.

Nyare elektroniska djurvagnar kan utrustas med RFID-antenner, vikterna registreras och lagras sedan automatiskt för varje kalv. Man kan ofta exportera data till en Excel-lista och jobba vidare med uppgifterna där.

Men data hanteras mycket bekvämare och med större signifikans om de överförs automatiskt till administrationsprogrammet. Då blir arbetet med att väga mycket lättare för personalen. Det finns redan system på marknaden som gör det möjligt att ange ytterligare information under vägningen. När födelsevikten registreras kan information om kalvningsprocessen, råmjölkstillförseln etc. matas in direkt på djurvågens terminal. På så sätt lagras viktig information som senare kan kompletteras i programvaran med annan information från kalvamman eller MjölkTaxi och på så sätt analyseras i sin helhet.

Den mest omfattande viktinformationen erhålls från djurvågar som är integrerade direkt i utfodringsstationen i kalvammorna. Kalvarnas vikt registreras vid varje besök och omfattande data genereras som ger information om kalvarnas utveckling på daglig basis.
Eftersom kalvar som insjuknar i diarré omedelbart tappar vikt, även om de faktiskt fortfarande dricker ganska bra, kan dessa kalvar identifieras snabbare med hjälp av larmlistan efter vikt än med hjälp av listan över mjölkkonsumtion. Det går ofta att undvika svåra diarréer med en tidig behandling, och användningen av läkemedel minskar.

Det andra viktiga skälet till att utrusta en kalvamma med en våg är att man får en möjlighet att avvänja kalvarna från mjölken enligt den individuella viktutvecklingen. Med den här metoden kan kalvar som får kraftfoder och grovfoder tidigt avvänjas snabbare från mjölk. Detta sparar kostnader för mjölkersättning eller helmjölk och främjar kalvarnas fortsatta utveckling till idisslare.
Dessutom ger djurvågen i kombination med förvaltningsprogram och analysprogram mycket detaljerad information om kalvarnas framtida prestationsförmåga i utvärderingen. Olika studier om ämnet "metabolisk programmering" visar att kalvar med högt foderintag och över genomsnittlig tillväxt också har en högre mjölkavkastning senare under laktationen. Soberon et.al fann till exempel att för 100 g ökad daglig tillväxt som kalv producerades 85-111 kg mer mjölk senare under laktationen. Om kalvarna växer 1000 g per dag i stället för 600 g kan man förvänta sig upp till 450 kg mer mjölk under den första laktationen.
Uppgifterna om djurets vikt, vid sidan av kalvens genetiska värde, ger därigenom upplysning i frågan om vilka kvigor som skall vara kvar på gården under uppfödningen, och vilka skall säljas? Särskilt i tider då resurshushållning och miljöbestämmelser ofta ifrågasätter om alla djur kan födas upp, blir dessa ytterligare urvalsparametrar allt viktigare.