Under Osmolalitet står det om en koncentration av lösliga delar (socker, salt, …) i en vätska. Olika osmolalitet för olika vätskor strävar alltid att utjämna varandra när till exempel ett genomsläppligt membran tillåter utbyte av vätskorna. Detta betyder att vätskan (vatten) vandrar genom membranet till en högre koncentration (osmos), tills koncentrationen på båda sidorna är lika hög (isotoniskt).

Om kalven tar emot mjölken med för hög osmolalitet (hyperton) kan det ge liknande problem. Om mjölkersättningen har för hög koncentration eller om mineraler har tillsats, kan det hända att kalvdrycken är hyperton och kommer att ge diarréproblem.

Det kan ske eftersom vätskan i tarmen inte har rätt mängd för kroppen att kunna taz upp.

Dessutom kan det leda till cellskador i tarmväggen, som kan ge s.k. „Leaky-Gut-syndrom“. Skadade celler är genomsläppliga för patogener, som obehindrat kan medverka i ämnesomsättningen och ställa till med otaliga problem.

Dessutom finns det många undersökningar, som vid sidan om diarrésjukdomar också kan ge infektioner och ärr på löpmageväggen om man använder hyperton dryck till kalvarna (t.ex. "Intestinal adaptations to energy source of milk replacer in neonatal dairy calves" A.C.Welboren, B. Hatew, J.B.Renaud, L.N.Leal, J.Martín-Tereso, M.A.Steele 2021).

En mycket hög osmolalitet (över 600 mOsm/kg) kan också lörorsaka blödningar i löpmagen. Mjölken eller löpkakan kan stanna kvar för länge i löpmagen och ger inte tillräckligt vidare till tunntarment.

Men vad har nu detta med kalvuppfödning att göra? Helt enkelt: Naturlig helmjölk är helt idealisk för en kalv. Även helmjölk har en osmolalitet om cirka 300 mOsm/kg. I mjölken kommer osmolaliteten i första hand via mineralämnena och från laktos. Eftersom mjölk och blod har ungefär samma osmolalitet, uppstår inga problem med skadliga osmotiska processer i tarmarna.

Mjlölkutbytet (MAT) blir en biprodukt vid livsmedelsproduktionen.

Vid smörtillverkning kommer mjölken att tappa fettet och skummjölk blir en biprodukt. Detta torkas och blir istället till skummjölkspulver. I skummjölken finns alla äggvitebeståndsdelarna kvar, inklusive det värdefulla kaseinet. Kasein och pepsin föreligger fortfarande i relationen 80:20.

Om man istället tillverkar ost så kommer så gott som allt kasein att omvandlas till ost. Även fettet hamnar helt och hållet i osten. Övrigt blir till så kallad sötmjölk. Denna innehåller fortfarande även mjölkvita och alla mineraler (aska).

Då mjölkfettet såväl vid smör- liksom vid ostproduktionen nästan helt dras ur, måste fett tillsättas. Vegetabiliska fetter ger inga problem vid mjölkersättning och kan smältas väl. Det har heller inget inflytande på osmolaliteten. Ibland hamnar importerade fetter som palmolja eller kokosfett i blåsväder då de i regel utvunnits från före detta regnskogar. Dock utgör det ett helt annat tema.

Det visar sig också att mjölkersättning, spelar ingen roll vilken kvalitet, skiljer sig grundligen från helmjölk. Särskilt laktos- och innehåll av aska är betydligt högre. Detta leder till att även osmolaliteten hos mjölkersättningar höjs (hyperton). Den uppgår i respektive produkt till 400 till 600 mOsm/kg. Detta betyder att om vi ständigt utsätter kalvar för en sådan stress, som ovan beskrivits, kan detta leda till diarréproblem och sårbildning i löpmagen. I synnerhet vid förhöjda MAT-koncentrationer som många har rekommenderat, stiger osmolalieten och risken för diarré.

Detta betyder att man måste beakta att laktosen och halten aska i mjölkersättningar inte blir för hög. Det är svårt i Europa är andelen laktos inte tvingande att ange i produktdeklarationen. Andelen aska (mineraler) i mjölkersättning ska inte överskrida 8 % och bättre med 7 %.

Det entydiga och rätta svaret på detta är inte så lätt att ge.

Helmjölk

Helmjölk är i allmänhet lättast för kalvar att smälta: Osmolaliteten och äggvitesammansättningen motsvarar alla behov kalvar har. I alla fall finns det vid utfordring med helmjölk vissa aspekter att ta hänsyn till. Vad kommer det sig att man ibland kan läsa att: "H&L helmjölkhistoria"

skummjölksersättning

I rent skummjölkspulver finns det högklassigt kasein, vilket är idealiskt för kalvar att smälta. Dock är de flesta skummjölkspulver tillsatta med vassleprodukter för att få nödvändig äggvitehalt eller för att minska kostnaderna. Med stigande andel vassle sjunker såväl andelen kasein som att osmolaliteten stiger.

När kalvar är sjuka eller lider av stress leiden, gäller åsikten att: ”elektrolyter hjälper alltid!“ I alla fall måste man här tänka på några saker:

1. Elektrolyter, iblandade i mjölk, höjer massivt osmolaliteten i drycken, i synnerhet vid mjölpulverdrycker (se ovan). Därför ska man avstå från detta. Vid användning av helmjölk med högt mineralinnehåll, ska motsvarande produktinformation beaktas.
2. Vid användning av elektrolyter ska alltid en ”isotonisk“ lösning tillverkas. För när en kalv på grund av hypertonisk dryck utvecklar diarré, ska man inte också belasta den med hypertoniska elektrolytiska drycker. Också här bör man tillse att noga läsa tillverkarens innehållsdeklaratiion. Bara för att orientera sig. Osmolalitet om 290–300 mOsm/kg i blodet motsvarar en 0,9-procentig NaCl-lösnig i vatten.

Vid sidan om val av rätt sorts mjölkdryck skiljer sig också tillverkningen åt. Här finns det tre viktiga saker att tänka på:

1. Kontinuitet
2. Kontinuitet
3. Kontinuitet

Kalvar vill ha det långtråkigt! Alltid samma mjölkmåltid med samma temperatur, samma koncentration, i samma mängd! Det är dock bäst att säkerställa den moderna utfodringstekniken. Dricksautomaterna måste vara rätt kalibrerade och ställas in och vid manuell utfordrring ska man beakta att rätt mängd mjölkersättning ges. MilchTaxi erbjuder med SmartMix den ideala hjälpen vid ihopröring av en noggrann mjölkersättningskoncentration.