Kalvadministration vintertid - del 1
22. Dezember 2021 — Utfodring av kalvar, Kalvskötsel, Kalvskötsel — #Energiförsörjning #Födelsehantering #Kalvhälsa #Vinter #Vinteradministration
Kalvarnas behov under den kalla årstiden
Vad är det som kalvar behöver vintertid?
Kalvar växer bäst i utomhusklimat. Den erfarenheten har många lantbrukare gjort, eftersom utomhusklimatet erbjuder mycket frisk luft och därigenom färre sjukdomar i andningsvägarna. Men utomhusklimat betyder också att kalvarna är utsatta för de normala temperaturerna vid årstidernas gång. På sommaren kan det bli mycket hett för kalvarna, på vintern kan det bli mycket kallt.
Denna artikel handlar om
- Frågan om varför kalvar har högre värmebehov än kor
- Den erforderliga energi som kalvar behöver vintertid
- Inflytande av låga temperaturer på kalvhälsan
Unga kalvar har ett större värmebhov än fullvuxna kor. Det har flera orsaker:
- De har – i synnerhet direkt efter födseln – mycket få fettreserver som sörjer både för energiförsörjningen och för värmeisolering av kroppen.
- Den ringa kroppsstorleken ger ett ogynnsamt förhållande mot kroppsytan. Hos kalvar är den proportionella ytan större än hos kor så att mer värmeenergi går förlorad.
- De första levnadsveckorna är förmagarna ännu inte helt utvecklade. Det betyder att kalvarna ännu inte utnyttjar bakteriernas värmeproduktion i våmmen, såsom är fallet t.ex. hos kor.
- Unga kalvar ligger ned en stor del av tiden, och är inte särskilt aktiva. Därigenom genererar de inte mycket värme i musklerna. Denna effekt förstärks när kalvarna hålls i små boxar där de inte kan röra på sig i tillräcklig utsträckning.
Den optimala omgivningstemperaturen för kalvar ligger mellan 10 och 25 °C. I litteraturen hittar man alltid hänvisningar om den s.k. termoneutrala zonen för kalvar som är upptill 3 veckor gamla, börjar vid ca 15 °C. Det betyder att över denna temperatur behöver kalven inte extra energi, för att upprätthålla den egna kroppstemperaturen. Den normala metaboliska aktiviteten samt rörelsen är då fullständigt tillräckliga för det.
Nedanför denna temperaturgräns förbränner kalven extra energi för att hålla sig varm. Denna energi är då inte längre tillgänglig för tillväxten.
Emellertid måste man ovillkorligen ta med kalvens immunsystem och stressresistens i beräkningen. Vid en fortsatt temperaturminskning kan man också se att kroppstillväxten begränsas. Det innebär att kalvarna blir mer mottagliga för sjukdomar redan vid ”mild” kyla (t.ex. 5–15 °C).
Kalvarnas energibehov vintertid
En kalv med 50 kg kroppsvikt och en daglig tillväxt på 400 g behöver ca 1 kg mjölkersättning per dygn. Men om vi förväntar oss en tillväxt på 1 000 g skulle vi behöva ge ca 1,5 kg mjölkersättning. Dessa värden gäller inom den termoneutrala zonen t.ex. vid 20 °C (enligt LfL Gruber Tabelle).
Som komplettering kan man utifrån tabell 1 från Michael Steele se att unga kalvar med en vikt på 45–55 kg behöver ca 450–500 g mjölktorrmassa (t.ex. mjölkersättning) per dag under varma sommardagar, för att täcka in enbart sitt försörjningsbehov. Om mer mjölk ges, blir den tillgänglig för tillväxt. Om utomhustemperaturen sjunker under fryspunkten måste 50 % mer energi användas för att upprätthålla kroppstemperaturen. Om man även beaktar djurens tillväxt ökar energibehovet totalt med ca 20–30 % vid ca 0 °C!
Inflytande av låga temperaturer på kalvhälsan
En undersökning utförd av Sandra Godden[1] 2005 visar intressanta rön avseende denna problematik: Egentligen ville Godden visa fördelarna med utfodring av pastöriserad helmjölk gentemot mjölkersättning (ME), och hon lyckades med det. Men när man tittar närmare på resultaten kan man konstatera följande:
- Mjölkersättningen tillagades enligt tillverkarens rekommendation med 118 g/l vatten. Därvid fick mjölkersättningsgruppen ca 25 % mindre energi än helmjölkskalvarna. Dessutom utfodrades båda grupperna med relativt lite mjölk: 4 l per dag vid temperaturer på över -4 °C och ca 5–6 l, när det blev kallare.
- Skillnaderna i mottaglighet för sjukdom uppträdde i synnerhet under vintermånaderna. Me-gruppen var klart oftare sjuk, och hade en klart högre dödlighet under den kalla årstiden.
Morbiditet och mortalitet hos kalvar under olika årstider enligt Sandra Godden, 2005
| Utfodring med ME (215 kalvar) | Utfodring med helmjölk (223 kalvar) | |
|---|---|---|
| MORBIDITET (sjukdomar) | ||
| Hela året | 32,1 % | 12,1 % |
| Vinter | 52,4 % | 20,4 % |
| Sommar | 12,7 % | 4,4 % |
| MORTALITET (förluster) | ||
| Hela året | 11,6 % | 2,2 % |
| Vinter | 21,0 % | 2,8 % |
| Sommar | 2,7 % | 1,7 % |
Man skulle kunna läsa tabell 2 så här: Medan helmjölkskalvarna var relativt friska under sommaren, trots knapp försörjning (morb. 4,4 %) var ME-kalvarna, med 25 % mindre energi, mottagligare för sjukdom även sommartid (morb. 12,7 %). Sommartid hade dock detta inga effekter på dödligheten (1,7 vs. 2,7 %). Vintertid kunde den förhöjda mjölkmängden inte täcka in det högre energibehovet hos båda grupperna, och kalvarna var mottagligare för sjukdomar. För Me-kalvarna var läget särskilt bekymmersamt; där insjuknade hälften (52,4 %) och en åttondel (12,7 %) dog. Sjukdomstalet och förlusterna bland helmjölkskalvarna var visserligen högre än sommartid, men fortfarande inom godtagbara ramar.
Denna bloggartikel tillkom med inspiration av webbinariet ”Cold Weather Calf Management & Feeding“ i december 2021. Jag har hittat en del tips och information på de båda bloggarna CalfTel och CalfStar, och vidareutvecklat dem här. Därför kan det löna sig att ta en extra titt på dessa. Stort tack till författarna Kelly Driver och Minnie Ward!
Läs även den andra delen av denna blogg med 12 oslagbara tips för en bättre skötsel av kalvarna vintertid.