Om kalvarna utfodras restriktivt (< 10 l mjölk per dag) och temperaturen håller sig vid 5–10 °C under en längre tid, bör foderprogrammen anpassas och mer mjölk ges. Till en början räcker det med ca 10 % ökning. Vid temperaturer under fryspunkten krävs emellertid ökningar på 20–30 %.

• Vid utfodring med MjölkTaxi i hinkar kan man enkelt öka mjölkmängden eller lägga in en tredje måltid, t.ex. vid lunchtid.
• I dryckesautomaten kan man enkelt ställa in mängdökningarna med en ändrad dryckeskurva.
• I stället för mängden kan man också öka koncentrationen av mjölkersättning. Men då måste man tänka på att koncentrationen inte skall vara alltför hög, beroende på mjölkersättningskvaliteten, i syfte att förebygga matsmältningsproblem. Som en gräns bör man inte överskrida 15–16 % torrsubstans i drycken. Tillverkaren av mjölkersättningen kan ge detaljerad information.

Om utfodring ad libitum redan äger rum, behöver mängden inte ökas. Kalvarna tar till sig det de behöver.

Med vid stark frost kan det uppstå problem. Om nappen eller hela hinken fryser, kan kalvarna inte få i sig någon mjölk. Därför bör man planera in en tredje måltid under sådana dagar, och ta bort hinkarna om det råder risk för att de fryser. Extrajobbet med att tina upp den frysta mjölken kan bli enormt omfattande.

Vid ad-libitum-drickning har kalvarna vant sig vid kall mjölk. Då är mjölktemperaturen inte så viktig.

Men vid doserad dryck skall en tillräcklig temperatur på minst 35 °C, hellre 38–39 °C, upprätthållas. Följande åtgärder kan vara till hjälp:

• Rör mjölken i MjölkTaxi ett par grader varmare. I synnerhet om dryckeshinkarna är kalla måste man utjämna temperatursänkningen vid ifyllning i hinkarna.
• Under transporten i MjölkTaxi skall locket hållas stängt. Stora mängder energi går förlorade via ett öppet lock. Vid extrema temperaturer < -10 °C bör man även använda MjölkTaxi-filten, för att minska nedkylningen av mjölken vid utfodring.
• Ett lock på napphinken håller kvar värmen i mjölken klart längre än med öppen hink.
• I dryckesautomaten bör mjölkslangarna isoleras. Vid mycket långa mjölkledningar (> 5 m) kan en värmeslinga vara till hjälp. Temperaturkontrollen är viktig här. Om kabeln värms upp alltför kraftigt kan det hända att mjölken i slangen blir för het!

Den tidiga råmjölken är viktig inte bara för kalvarnas immunförsvar. Den försörjer den nyfödda kalven dels med värdefulla antikroppar, dels med mycket energi och många andra viktiga näringsämnen. Den är mycket värdefull eftersom nyfödda kalvar endast har ca 3-4% fettreserver. Dessa energiresurser är förbrukade inom 12-24 timmar vintertid. Därför är det mycket viktigt, i synnerhet vintertid, att förutom den första måltiden, som skall ges inom max. 2 timmar för immunförsvarets uppbyggnad, ge en andra mjölkmåltid efter ca 12 timmar.

Förutom mjölken är kraft- och råfoderupptaget en annan möjlighet att försörja kalvarna med mer energi.

Vintertid är det viktigt att kalvarna gärna äter kraftfoder, hö och ensilage. Fuktigt ensilage kan frysa och bör inte ges att äta! Även kraftfodret skall förvaras så frostfritt som möjligt och det skall ges färskt varje dag.

Tänk dock på att kraftfoderupptaget för unga kalvar är för litet. Först efter ca 4-5 veckor börjar kalvarna att äta torrfoder i större utsträckning. En ökning av kraftfodermängden är verkligt lovande först i avvänjningsfasen.

Därför kan man erbjuda ytterligare energi på ett tillförlitligt sätt endast genom mer mjölk.

Vintertid finns det risk för att vattenplatserna fryser. Även vattenskålarna i kalvhyddor fryser och vid frost finns det ofta inget vatten att dricka alls.

Emellertid är vatten en absolut nödvändighet när upptaget av kraft- och råfoder skall stimuleras. Våmmen, som håller på att utvecklas, behöver vatten för att en stabil bakteriepopulation skall kunna bildas. Uppskattningar ger vid handen att minst 4 l vatten måste tas upp för varje kilo kraftfoderupptag. Utöver mjölkmåltiden!

Vattnet bör vara behagligt tempererat; det gör att kalvarna bättre tar till sig det. Vintertid kan det därför vara bra att erbjuda varmt vatten (ca 20–30 °C). Det kan antingen fyllas på hinkar med MjölkTaxi, eller erbjudas i kalvgrupper med eluppvärmda flottörplatser.

Ytterligare ett skäl att erbjuda förvärmt vatten är det faktum att kalven måste värma upp det kalla vattnet med den egna kroppsvärmen. Denna energi är då inte tillgänglig för tillväxten.

Den nyfödda kalven kommer ut från en miljö i moderlivet som håller 38 °C. Det innebär en enorm köldchock för kalven! Därför är det viktigt vintertid att kalven snabbt gnuggas och torkas antingen av kon eller av bonden. En våt kalv förlorar väldigt mycket energi – till skillnad från en torr! I synnerhet efter en tuff födsel när både kon och kalven är mycket stressade, så är detta av stor betydelse!

Använd en stor frottéhandduk till den manuella avtorkningen av kalven. Gnugga kalven intensivt och se till att håren reser sig; det ger kalven snabbt en viss värmeisolering.

Självklart ger en torr och tillräckligt inströad kalvbox ett extra värmeskydd.

Nedkylda kalvar kan piggas upp med värmelampor, i särskilda värmeboxar eller t.ex. små uppvärmda rum. Först när de är helt torra placeras de i enkelboxarna.

I särskilda nödfall, d.v.s. vid kraftigt nedkylda kalvar, bör man t.o.m. använda ett bad med varmt vatten (max. 38 °C!) så att kalvens kroppstemperatur snabbt kan gå tillbaka till normalnivån.

Kalvjackor sparar ca 20–30 % energi och kan därigenom användas som alternativ till ökade mjölkmängder. Jackor är till mycket god hjälp särskilt för unga kalvar, eftersom de värmer ryggen. Det har visat sig att lungorna hos nyfödda kalvar behöver 2-3 veckors tid på sig för att utvecklas helt. ”Luftningen” av lungorna börjar upptill och går nedåt. Det innebär att kalvjackorna är ett gott skydd för lungans känsliga område under ryggen.

En jämförande studie vid Harpers University[1] i Storbritannien har visat att kalvarna uppnår högre tillväxt vid bättre hälsa när kalvjackor används. Dessutom blir djurens foderupptag bättre, och totalt sett sjunker kostnaderna per uppfödningsdag och viktökning i kg.

Därför bör kalvjackor användas för alla kalvar som är upp till 3–4 veckor gamla, så snart som temperaturerna sjunker under 10 °C. En utgångspunkt: Så snart som människan behöver en vinterjacka, då bör man unna även kalvarna den komforten. När temperaturerna stiger igen, och kalvarna svettas under jackan, då tar man av den igen. Det kan också vara fallet om kalvarna äter mer kraftfoder och våmaktiviteten och den egna värmealstringen ökar. Man bör alltså kontrollera om jackorna fortfarande skall användas på kalvar som är äldre än 4-5 veckor.

Kontrollera alltid att kalvjackorna sitter rätt. De skall vara tvättbara och bör tvättas i minst 30 °C, senast vid byte till en annan kalv.

Öronvärmare till kalvar kan se mycket märkliga ut. Men det som många skrattar åt i Europa, är en mycket bra lösning i många delar av Nordamerika, för att förhindra att kalvarnas öron förfryser. Eftersom de utstående öronen har en stor yta och skyddas mindre av hår och hud, är de ofta den första kroppsdelen som faktiskt måste tampas med förfrysning.

[1] Simon P. Marsh et.al, 2014, “Evaluation of calf coats (Holm & Laue) on the performance and health of artificially reared winter born beef calves to 12 weeks”

I synnerhet under de 2–3 första levnadsveckorna tillbringar kalvar ca 90 % av sin tid liggande. Därför är ströhanteringen av yttersta vikt. Särskilt under den kalla årstiden.

Med mycket halm i boxen kan djuren själva bygga sig ett bo, och skydda sig mot kylan. Det är viktigt att strömaterialet är torrt. Vid kontakt med fuktigt strö, eller med kompakt strömatta, blir kalven mycket kraftigt nedkyld, och ingetdera alternativen fungerar bra att bygga bo med. Dränering eller gödselrännor under halvhyddorna hjälper till att hålla strömaterialet torrt.

Det har visat sig att en bas av sågspån eller sågmjöl med inte alltför korthackat strö som bädd är en idealisk kombination.

Man kan kontrollera att strömaterialet är tillräckligt med hjälp av strö-index (Nesting-Score). Det skiljer mellan tre situationer:

1. Score 1: Kalven ligger på strömaterialet. Alla extremiteter är synliga.
2. Score 2: Kalven ligger delvis på strömaterialet. Klövar och leder är nedsjunkna i strömaterialen men benen syns fortfarande.
3. Score 3: Kalven ligger djupt i strömaterialet, benen är inte synliga.

På vintern skall poäng 3 vara uppnådd för alla kalvar. Men på sommaren däremot är poäng 1 att föredra för att förbygga värmestress. Läs även bloggen ”Det blir hett, baby!“

Kalvarna hålls också rena med gott om bra strömaterial. En nedsmetad, hopklippad hud erbjuder dålig isolering.

I synnerhet vintertid behöver kalvar tillräckligt med frisk luft. Vid kyla är kalvarna utsatta för stress och bör inte belastas ytterligare med skadliga ämnen eller bakterier i luften.

Låga temperaturer innebär också att man försöker minska ventilationen till ett minimum för att undvika att kalvstallet blir alltför utkylt.

Med ovan beskrivna åtgärder kan kalvarna klara även låga temperaturer ned till –20 °C på ett bra sätt. Emellertid är kalvar mycket känsliga för dragluft. Drag måste ovillkorligen undvikas! I det slutna kalvstallet uppstår dragluft genom illa styrd ventilation, i utomhusstall eller kalvhyddor genom den blåst som sveper in i kalvarnas liggområde.

Därför skall följande åtgärder vidtas i stallet:

• Vid mekanisk ventilation med rör eller fläktar bör väderstationer reglera styrningen av luftning och avluftning.
• Kalvbon eller sidoväggar mellan boxarna bryter oönskade luftflöden. Observera: De hindrar dock luftflödena från rör etc.
• Enkel- eller gruppboxar med kalvhydda eller iglo (utomhus men även inomhus) ger maximalt skydd i liggområdet.
• Kalvhyddor eller -iglor utomhus behöver en enkel övertäckning (som KälberGarten eller IgluVeranda). Det skapar ett särskilt mikroklimat för kalvarna, håller strömaterialet torrt och ger en behaglig, skyddad arbetsplats.
• Iglons öppning bör riktas in så att varken huvudvindriktningen (t.ex. väst-nord-väst) eller typiska vinterväglag (t.ex. nord-ost) blåder in i iglon.
• Sidovindbrytare (antingen i höjd med avbalkningarna eller genom täta staket och häckar) ger en minskad belastning på kalvarna från vind i liggområdet.

Välmenande tips eller genomtänkta arbetsrutiner är värdelösa när ett antal faktorer kombineras vintertid som gör det omöjligt att ta hand om kalvarna på ett korrekt sätt. Om strömmen försvinner ett längre tag, vattenledningar fryser eller extrema snöfall gör det omöjligt att ta sig fram till kalv-iglorna utan att först behöva skotta i två timmar och tina upp vattenledningar, blir det ofta omöjligt att ge kalvarna den omsorg de kräver.

Därför bör du göra upp en nödfallsplan som beskriver exakt vem som skall göra vad och när i ett krisläge. Definiera exakt vilket stöd som din personal kan begära. Lägg upp telefonlistor, lägesplaner för hjälpmaterial och första hjälpen. Du måste också i god tid beställa t.ex. tösalt, sopkvastar och skovlar, tillräckligt med foderreserver (minst 2 veckors förbrukning), läkemedel, kalvjackor etc. Säkerställ att dina viktigaste arbetsmaskiner är väl servade, fulltankade och redo att användas.

PS: Detta tips gäller förstås för hela gården; involvera hela personalstyrkan!