Kraftfoder till kalvar bör innehålla minst 11 MJ ME/kg och ca 18 % råprotein. Halten av råfiber och aska får inte överstiga 10 % vardera. Man måste se till att mineraliseringen och vitaminiseringen är tillräcklig.

Kraftfoder för kalvar måste, förutom att innehålla alla nödvändiga beståndsdelar, även uppfylla tre andra viktiga krav:

• De måste vara lättsmälta och -absorberade.
• De måste vara mycket smakrika så att ett högt tidigt intag stimuleras.
• De måste vara hygieniskt perfekta eftersom kalvarnas motståndskraft fortfarande håller på att utvecklas.

Kalvarnas startfoder bör brytas ner genom särskilda bearbetningsmetoder i sådan utsträckning att de näringsämnen som det innehåller är lättsmälta. Beroende på råmaterialet sker detta genom värme och/eller tryck. Men mer om det senare.

Utmaningen är dock att komponenternas smältbarhet inte får leda till att de överförsyrar våmmen. I stället bör man använda komponenter som bryts ner långsamt i våmmen och som därför är skonsamma för matsmältningen.

Detta är särskilt viktigt när man strävar efter ett högt intag av koncentrat i ett tidigt skede. Detta kan t.ex. vara fallet om du vattnar kalvarna restriktivt (dvs. mindre än 8 l/dag) och vill avvänja dem från mjölk tidigt (10 veckor eller mindre).

Kraftfoderets uppgift är att ge kalvarna tillräckligt med energi och protein för en mycket god tillväxt så tidigt som möjligt. Därför måste fodret vara mycket välsmakande och uppmuntra till ett tidigt intag. Slutligen bestämmer kalvarna själva när de ska börja äta fast foder.

Det som är lättsmält för kalvar är också en idealisk grogrund för gnagare, bakterier och svampar. Värmebehandling, t.ex. pelletering, dödar redan befintliga bakterier, men det finns också många risker vid lagring eller i fodertråget.

På detta sätt är det absolut möjligt att undvika att fodret blir fuktigt. Detta gäller både lagring och utfodring i tråget eller brickan. Förutom regn och hög luftfuktighet ser kalvarna själva till att fodret i skålen blir fuktigt när de upprepade gånger doppar munnen i fodret, men sedan leker de med det mer än de äter det. Det är därför viktigt att inte ha för mycket mat i skålen eller tråget på en gång. Trå¨get ska trömmas varje dag och matrester ska slängas.

I allmänhet skiljer man mellan energirika och proteinrika fodermedel och mineral- och vitaminkomponenter.

Energikomponenter

Den stärkelse som finns i havre är mycket lätt för kalvarna att utnyttja. Stärkelsens struktur i endospermen gör det mycket lätt för enzymerna att komma åt den. Dessutom bryts stärkelsen långsamt ner i våmmen och det slem som havren utvecklar i matsmältningskanalen skyddar tarmväggen.

Eftersom stärkelsen långsamt bryts ner i majs är den också mycket skonsam för våmmen. Dessutom älskar kalvar att äta majs. Hela kärnor är särskilt populärt i kalvmüsli eftersom det tar längre tid att bryta ner de enskilda kornen. Dessa korn utsöndras inte i avföringen förrän kalvarna är omkring 10-12 veckor gamla. Vilket är anledningen till att krossade eller malda korn bör användas för kalvar från och med denna ålder.

Spannmålen vete och korn kan också mycket väl användas i kalvfoder. De har ett högre energiinnehåll men stärkelsen bryts ner snabbare, vilket är anledningen till att de endast bör användas i begränsad omfattning.

Melass är mycket attraktivt för kalvar på grund av dess sötma. Dessutom binder melass dammet i blandningen och håller ihop de enskilda komponenterna på ett bra sätt ("lim"). Detta gör melass mycket populärt i hemmagjorda blandningar och i müsli. En för hög inblandningsgrad medför dock också risk för diarré. Detta är anledningen till att högst 5 % bör blandas i koncentratet.

Även pulpa tillför socker till fodret. Det äts lätt av kalvarna och är skonsamt för våmmen.

Raps- och sojaolja tillför energi till blandningen via fettet. De binder också damm. Även av hygieniska skäl bör dock mängden begränsas till högst 1 %.

Proteinkomponenter

Soja, raps och ärter samt deras bearbetade produkter kännetecknas av en högkvalitativ sammansättning av aminosyror som kan utnyttjas av kalvar.

Detta gäller även för linfröexpeller som också producerar slem som skyddar väggarna i mag- och tarmkanalen. Det smakar mycket gott för kalvarna och de gillar att äta det.

Vitamin A och D är viktiga för kalvarnas tillväxt och immunförsvar.

Detta gäller även E-vitamin, som också förhindrar oxidation och åldrandeprocesser i cellerna.

C-vitamin är känt för att vara mycket hälsosamt.

B-vitamin främjar särskilt utvecklingen av våmmen hos unga kalvar.

Naturligtvis är tillgången på mineraler lika viktig. De produkter som erbjuds på marknaden är dock oftast till och med överdoserade. Så att man faktiskt alltid kan utgå från en tillräcklig tillförsel av vitaminer och mineraler till kalvarna så snart de kommersiellt tillgängliga produkterna används i den rekommenderade dosen.

För att optimera de ovannämnda komponenterna för utfodring av kalvar och unga nötkreatur kan de behandlas i bearbetningsprocessen.

Stärkelsen i kornet bryts ner genom hydrotermiska processer (t.ex. ånguppvärmning) så att den blir lättare att smälta. Detta gäller även soja och andra proteiner. Här uppnås en bättre smältbarhet av proteinerna, eftersom vissa ämnen som hämmar proteinsmältningen bryts ner.

Konventionella processer som skalning, malning, krossning eller flingning säkerställer också en bättre smältbarhet för komponenterna. Dessutom leder dessa förfaranden till att man förhindrar acidos i våmmen.

Pelletering under värme och tryck minskar också bakterier och förhindrar naturligt att de enskilda komponenterna separeras.